Gravsättning - begravnings.info

Begravningsceremonier med åtföljande gravsättning av kistan kallas ofta jordbegravning.
Vid jordbegravning är det vanligast att begravningssällskapet följer den avlidne till graven och gravsättningen.
Sänkningen av kistan i en jordgrav sker med hjälp av selar. De som sänker kistan kan vara släkt och vänner eller ett inhyrt bärarlag som i normalfallet bekostas genom den sk begravningsavgiften.

Begravningslagen definierar kremering som ”förbränning av stoftet efter en avliden person”. 
Enligt samma lag får kremering bara ske i krematorier. Kistan med den avlidne förs in i ugnen som rymmer endast en kista åt gången. Eventuella kistdekorationer tas av dessförinnan. Temperaturen är ca 800 grader och efter 1-2 timmar är förbränningen klar.
Askan består i huvudsak av skelettets ben och efter finfördelning återstår ca 4 liter som sedan överförs till en urna. Sådana delar av stoftet som inte har förbränts vid kremeringen skall tillföras askurnan eller förstöras eller gravsättas inom en allmän begravningsplats.
Vanligtvis är de efterlevande inte med vid kremationen.

Det är Skattemyndigheten som utfärdar tillstånd om att stoftet får kremeras. Det gör man efter yttrande från läkare eller polismyndighet.
För att eliminera risken för förväxlingar kremeras alltid en kista åt gången. Kistan märks upp med en unik nummerbricka som efter kremationsförloppet också tillförs askurnan.
I avvaktan på gravsättningen skall askan förvaras på krematorie- eller begravningsplats. Askan får lämnas ut bara om det finns betryggande säkerhet för att den kommer att hanteras på ett pietetsfullt sätt.
 
Enligt Begravningslagen ska kremering ske snarast möjligt och senast två månader efter dödsfallet. Gravsättning ska därefter ske inom ett år från kremeringen.
Kremeringen sker normalt någon eller några dagar efter begravningsceremonin.

Efter kremering ska askan finfördelas och tillföras urnan samt transporteras till gravsättningsplatsen. Gravsättningen bör därför planeras in tidigast 7 till 10 dagar efter ceremonin.
Datum för kremeringen framgår av den kremationsjournal som krematoriet skall föra och av det s.k. identitetsbevis som efterlevande så småningom erhåller.

Blommor och dekorationer
Efter ceremonin vid en jordbegravning följer vanligtvis blommorna med ut och dekoreras kring graven i samband med gravsättningen. Vid en kremationsbegravning finns andra möjligheter. På många platser är det möjligt att lägga ut blommorna utanför ceremonilokalen där de får ligga några dagar. På vissa ställen, framförallt utanför krematoriekapellen, finns särskilda s.k. kransgårdar där både kransar, buketter och kistdekorationer läggs ut på samma sätt. Ytterligare en möjlighet är att låta lägga ut blommorna på graven, förutsatt att sådan finns och att där är plats nog.

Oaktat vad som sker med blommorna finns möjlighet att ta vara på banden och korten med hälsningarna för att senare låta dem följa med urnan i graven.

Gravalternativ
Efter kremering finns många olika alternativ att gravsätta askan; grav i jord avsedd för endast urnor, grav ursprungligen avsedd för kistor, kolumbarier (nischer), urn- eller gravkammare (gravrum i eller ovan jord), nedgrävning eller utströende i minneslund (anonym gemensamhetsgrav), askgravar (ofta enkla gravar för aska utan urna) samt utströende på annan plats än begravningsplats (efter tillstånd av länsstyrelsen).

Gravsättning av urna

Gravsättning av askurnan kan ske på olika sätt. En del tycker att det räcker med en enkel procedur t.o.m. utan anhörigas närvaro, medan andra anser att gravsättningen är en viktig del i begravningen.

Oftast sker gravsättningen i närvaro endast av de närmast anhöriga eller släktingarna. Det är dock inte ovanligt att många fler deltar, exempelvis om begravningsplatsen ligger långt ifrån den ort där ceremonin skedde. Då kanske det var många som inte hade möjlighet att närvara vid begravningsceremonin men som istället vill hedra den avlidne vid gravsättningen.

Vill man planera gravsättningen finns många alternativ när det gäller utsmyckning och andra detaljer som förhöjer stundens värde.
Man kan exempelvis pryda graven med kransband och/eller blommor. Det finns också särskilda gravsättningskransar som placeras över den uppgrävda graven, liksom särskilda podier att ställa upp urnan på innan den sätts ned i graven.

Marschaller, gravljus eller gravlyktor kan lysa upp en annars grå dag.

Personliga hälsningar, sång och fotografering
Att lägga med en hälsning i form av ett brev eller kort skänker tillfredsställelse åt många. Kanske barnen ritat något som man vill ska följa med i graven.

Om någon ska sjunga eller spela eller om man vill sjunga något tillsammans bör det i så fall förberedas t.ex. genom tryckta sångblad. Ibland kan någon vilja läsa en dikt eller säga några ord.
Andra förberedelser
Över graven läggs oftast en skyddande matta. Ibland kan vädret kräva ytterligare skydd för knän och kläder för den som gravsätter eller gör i ordning graven.

En hopfällbar stol kanske ska tas med till den som inte orkar stå, liksom stora paraplyer om vädrets makter så kräver.

För många känns det säkert rätt att urnan gravsätts av någon av de anhöriga. Det möter i så fall inget hinder. Likaså kan graven fyllas igen i direkt anslutning till gravsättningen även om det vanligaste är att graven fylls och görs i ordning först när de anhöriga lämnat gravplatsen.

Att dela eller flytta en aska 
För att få dela en aska eller att flytta ett gravsatt stoft eller aska krävs särskilda respektive synnerliga skäl. Huvudregeln är alltså att en avliden persons stoft eller aska ska få vila i frid för all evighet.